.

Har haft världens bästa resa och nu är jag tillbaka i huset i NY igen. Kom tillbaka igår. Jag var glad att se barnen och de var glada att se mig. Det var kul, har saknat dem.

Har spenderat morgonen med att packa. Hur jag ska få med allt hem är fortfarande ett stort frågetecken. Nu ska snart jag och Ute in till NYC en sista gång. Imorgon flygen jag hem.

Nästa gången jag skriver är det från Sverige. Ska då försöka knåpa ihop en inlägg om resan.

Mycket på gång nu. Hej så länge!

Packat min resväska, städat rummet, flyttat resterande prylar till lägenheten och spelat en massa kort med tjejen. Det var i stora drag min dag. När eftermiddagen började gå mot kväll åkte jag med familjen ut på middag. En Bon Voyage-middag. Både för- och efterrätt skulle det bli dagen till ära. När huvudrätten är uppäten förväntar jag mig därför att vi ska få in menyn igen för att välja dessert. Så blir det inte. I stället kommer en servitör in med en Key Lime Pie där det står ”Aloha Emma” Min familj hade beställt denna på ett ställe inne i New York City och tagit med hem och sen smusslat med till restaurangen. Jag blev så himla paff föra att inte tala om glad. God var den med! Där fick jag förklaringen till varför min värdmamma var så himla frågvis gällande mina favoritbakverk och tårtor tidigare i veckan. Fick även resepengar, halsband, fina kort, brev och en massa kramar och pussar. Kändes som som min födelsedag fast ännu bättre.

Efter middagen åkte vi till en Town Park där de hade en sorts Before 4^th of July Celebration. Folk satt på sina filtar och picknickade, barnen sprang runt och lekte, allt i väntan på fyrverkerierna. I parken träffade jag också Ute och Ramona. Ingen av oss blev besvikna, fyrverkerierna var mycket väl värda sin väntan.

Nu är jag hemma igen. Sitter dock inte och skriver där jag brukar. Sitter i min tillfälliga boning, husets tillhörande lägenhet. Ute är också här, plockar men sin packning och skriver några rader på sin blogg hon med. Om några timmar 3,5 för att vara exakt kommer en taxi och hämtar oss för att köra oss till JFK. Där lyfter vårt plan mot först Phoenix och sedan vidare mot Hawaii. Det kommer blir många långa timmar utan sömn. Funderar på hur jag ska göra nu. Klockan är 12.15, taxin kommer 03.45, sova ett par timmar eller stanna uppe?

I runda slänga i alla fall så bär det först av mot Hawaii en vecka och sen tar vi oss runt på västkusten i två veckor innan vi åker tillbaka för att spendera två nätter hos våra värdfamiljer.

Nu ska jag och Ute leva i en väska i ett par veckor. Som vi längtat.

Aloha!  

Nu är jag ingen Au Piar mer. Trodde knappt denna dag skulle komma med. Jag kan inte förstå att det verkligen är över.

Kom precis hem från en middag med fem andra Au Pairer. Många av oss åker hem nu i sommar så vi tänkte det kunde passa bra att ses en sista gång. Vi åt på ett sånt där kul ställe där man har en galen japan framför sig som lagar maten :)

Annars har dagen varit konstig. Var på gymmet sista gången. Träffade vår underbara städerska för sista gången, skulle snarare kalla henne vän. Över 70 år är hon, ser inte ut att vara en dag över 60. Vi har haft många fina fredagsluncher tillsammans. Alltid lika kul att sitta och prata med henne. Hon gav mig en present och många fina ord. Henne kommer jag sakna.

Att det var sista gången jag gjorde frukost till barnen idag det tänkte jag inte mycket på. En dag i mängden. På eftermiddagen blev det ändå lite jobbigt. Vet inte riktigt vad som hände men när jag parkerat bilen i garaget så satt vi alla och grät. Jag kommer sakna dem det vet jag.

Imorgon är det städning och packning som gäller. Nu ska jag snart sova min sista natt i mitt rum som inte är mitt så länge till.  

Nu är jag ingen Au Piar mer. Trodde knappt denna dag skulle komma med. Jag kan inte förstå att det verkligen är över.

Kom precis hem från en middag med fem andra Au Pairer. Många av oss åker hem nu i sommar så vi tänkte det kunde passa bra att ses en sista gång. Vi åt på ett sånt där kul ställe där man har en galen japan framför sig som lagar maten :)

Annars har dagen varit konstig. Var på gymmet sista gången. Träffade vår underbara städerska för sista gången, skulle snarare kalla henne vän. Över 70 år är hon, ser inte ut att vara en dag över 60. Vi har haft många fina fredagsluncher tillsammans. Alltid lika kul att sitta och prata med henne. Hon gav mig en present och många fina ord. Henne kommer jag sakna.

Att det var sista gången jag gjorde frukost till barnen idag det tänkte jag inte mycket på. En dag i mängden. På eftermiddagen blev det ändå lite jobbigt. Vet inte riktigt vad som hände men när jag parkerat bilen i garaget så satt vi alla och grät. Jag kommer sakna dem det vet jag.

Imorgon är det städning och packning som gäller. Nu ska jag snart sova min sista natt i mitt rum som inte är mitt så länge till.  

Summer camp, det var där allt började. Följde med den förra au pairen dit på hennes sista arbetsdag för att hämta barnen. Det var då jag träffade dem för första gången. Nu står camp på schemat igen. Det började igår och nu ska jag snart iväg igen och hämta upp dem. I och med att camp har börjat nu igen så känner jag verkligen att jag gått åter runt och säcken knyts ihop.

Var hos sjukgymnasten sista gången idag. Har du nått dina mål fråga de hon. Nej inte egentligen. Jag kan fortfarande inte springa men annars så funkar det mesta. Man kan ju inte få allt. Efter det for jag hem. Jag och min värdmamma spenderade två timmar i källaren. Rensade ut, sorterade och städade bland barnens leksaker. Trots att vi fick ihop ett par svarta sopsäckar med skräp så ser det nästintill lika proppfullt ut som innan.

Längtar till ikväll. Starbuckstisdag igen. Sista.   

Äntligen ledig dag igen, vad passar då bättre en en riktig citysöndag. Traskade downtown för att kolla in en affär som vi hört mycket gott om. På vägen hittar vi så klart en massa annat att titta på och göra. Hittar till sist vårt delmål men inser snabbt att det var inget att ha. Tar tunnelbanan över till Williamsburg. Sedan vidare därifrån till Coney Island. Vi kände att det kan vara kul att ha varit där i alla fall. Vilken kontrast. Går från ett pulserande stadsliv till ett i allra högsta grad livlig och packad strand med tillhörande nöjesfält

Åker tillbaka till Manhattan. Köper fika på Crumbs och sätter oss I Battery Park och bara njuter. NYC är bra fantastiskt. På tåget hem är det bara att konstatera att där var sista helgen som Au Pair över och näst sista dagen inne i City.

Vad hände resten av förra veckan förresten? Jag vet knappt. Känns som att allt bara snurrar runt. Resemånad,hemfärd och framtiden upptar en stor del av mina tankar. Varmt var det i alla fall. Låg mellan 35 och 40 grader celcius och en luftfuktighet som inte är att leka med. Blunda och fantisera dig bort till ett tropiskt land, vädret är mitt i prick sen att miljön är en annan det är en annan femma. Jag och pojken spelade basket i två minuter i torsdags. Mer gick inte. I torsdag s följde jag även med mina värdföräldrar till barnens skola för att se tjejens "Moving Up Ceremony" Hon slutar femte klass och därmed är det slut på Elementary School för hennes del, Middle School nästa.

Igår jobbade jag min sista lördag. Mycket sista nu känner jag. Har gjort en massa "sista" grejer nu senaste veckan när jag tänker efter. Sista hit och sista dit. Det blir jobbigt om jag tänker på det. Bästa att bara göra de! Ser på klockan att det är över 23.30. Klockan ringer 06.15 imorgon. Sängen kallar, god natt!

Har haft en riktigt underbart kul helg. En sån där helg så man känner att man aldrig vill åka hem. I runda slänga va de så här. Jag och Ute tog tåget in till city på lördagsmorgonen. Åkte över till Williamsburg, Brooklyn. Spatserade runt, kollade i alla coola affären och spanade in alla snygga människor. Åt lunch med Manhattans skyline att vila ögonen på. På eftermiddagen mötte vi upp Jana, Debbie och Frida i Central Park. Det vankades konsert med Andy Grammer, Colbie Caillat och självaste Gavin Degraw. Ibland är det bra att vara lång, särskilt när man är på konsert. Önskade att Gavin aldrig skulle sluta spela. Åhh vad bra han var!

Söndagen bjöd på en lite sovmorgon. Sen kom Jana och Frida förbi och hämtade upp mig och Ute. Vi skulle åka till en strand som ligger i Norwalk,CT. Måste ha varit någon eller något som inte ville att vi skulle få oss ett dopp i det blå igår. Vi körde fel, var en centimeter från att krocka, betalade 25dollar för parkering när vi väl kom dig, det var bakterier i vattnet så ingen fick bada och efter en och en halv timma började det regna. Som sagt vi kände oss lite lätt motarbetade. På kvällen besökte vi Walmart för första gången. Inget speciellt egentligen känns bara som man ska ha varit där en gång. Walmart känns så himla amerikanskt. En middag på Cheescake Faktory och sen var helgen slut lika snabbt som den kom.

Nu är det officiellt, pojken är en äkta ”chapter book reader” en kapitelboksläsare med andra ord. Han läste idag ut sin första bok innehållande kapitel. Han var så stolt och jag med för den delen ;) Läsningen har inte kommit lätt för honom men nu har han äntligen fått kläm på det. När jag kom hit så kunde han knappt ingenting men idag så slutförde han den 130 sidorna med bravur.

Tjejen däremot hon läser som en galning men det har jag nog redan skrivit. Tusen sidor om dagen i snitt skulle jag nog gissa. Fråga mig inte hur men på en vecka så har hon läst fler böcker än vad jag gör på ett år.