.

Sitter uppe på mitt rum och tar det lugnt, jag har två barnfria timmar nu på eftermiddagen vilket verkligen behövs. Ska uppdatera lite om vad som hänt i veckan hittills. Måndag och tisdag var pojken hemma eftersom att han var sjuk. Pojken surede för att han var hemma. Tjejen ville inget annat än att vara hemma och sjuk. "Varför är världen så orättvis" var hennes standardkommentar under veckans två första dagar. Igår var båda bannen i skolan tack och lov.

För vi har gjort så mycket, för vi har haft så kul. Under en helg i Boston kan man åka till Camebridge och ta en guidad tur på Harvard, åka Boston Duck Tour, äta god mat, se the Blue Man Group, hänga i parken, träffa en gammal au Pair kompis (jag, Emma och Jennifer som flög tillsammans från Göteborg var samlade för en stund), göra fina shoppingfynd och bara njuta av en vacker stad.

Efter ytterligare en kanon helg sitter jag nu här framför datorn. Som jag i tidigare inlägg skrivit så var detta en fördelsedagshelg då Ute blev 19 i fredags och Theresa 20 idag. De fick bestämma helgens aktiviteter.  I fredagskväll så skulle vi ut och äta på nyöppnade the Cheesecake Faktory i Danbury, något som vi alla sett fram emot. Deras cheescakes ska tydligen vara något alldeles extra. Det blev inte som vi tänkt oss, att få ett bord skulle ta oss tre timmar, tre hela timmar. Att stället var populärt visste vi och att vi skulle få vänta visste vi men aldrig i tre timmar. Hungriga som vi var så insåg vi att vi inte kunde vänta så länge så vi gick till en annan restaurang. Där åt jag den bästa burgare jag någonsin ätit så jag var glad. Efter middagen så gick vi tillbaka till the Cheesecake Faktory, väntade en timma på bord och fick sedan en efterlängtad cheescake till efterrätt.

Försöker jobba på det där med sömnen. Känns som att de senaste veckorna har innehållit alldeles för få sovande timmar, framförallt minns jag senaste gången jag sov ut ordentligt en morgon.

 

Ikväll var min tanke att kolla på ett avsnitt Grey's Anatomy och sedan somna in lite efter halv 10. det funkade inte så nu sitter jag här vid datorn strax efter 11 klarvaken. Tjejen har fått för sig att hon kan komma in i mitt rum hur som helst på kvällarna. Hon knackar inte utan helt plötsligt kan hon bara stå inne i mitt rum med världens bredaste leende full av energi medan jag ligger allt som oftast halvsovande i sängen. Ikväll gick hon steget längre och la sig på mig i sängen. Där tyckte hon att hon kunde ligga så där låg hon ett tag. Jag under och hon över. Vad är det som händer tänkte jag och innan jag han säga något så la hon sig bredvid mig tog en kudde och drog täcket över sig och sa godnatt. Där låg vi ett tag tills jag tänkte att nu fick det vara nog. Informerade henne om att hon är välkommen in på mitt rum men att jag skulle uppskatta om hon knackar först och att det nog ändå är bäst att vi sover i var sin säng. Hon tycket det var en ok deal och kilade in till sig Det var första störningsmomentet till min ickesömn ikväll.

 

Störningsmoment nummer två är armsmärta. Killen och jag hade tidigare ikväll någon form av krambrottningslek vilket resulterade i att jag ramlade baklänges och slog i armbågen. Nu har en obehaglig smärta spridit sig i armen, upp i axeln och ut i ryggen.

 

Störningsmoment tre är oviktiga telefonsamtal och sms precis i insomningsögonblicket.

 

Störningsmoment fyra. Antingen är det jag som håller på och bli galen eller så finns det snattare i huset. Tuggummi som jag förvarar i en låga försvinner oroväckande fort. Om jag inte tuggar tuggummi i sömnen vilket jag tror och hoppas att jag inte gör så är det någon annan så går in på mitt rum och tuggar mina gummin. Satsar en peng på att det är någon av ungarna. Det stör mig att de inte kan hålla tassarna borta och låta mitt rum vara mitt privata rum.

Är nästan hundra på att någon käkade utav min fina svenska choklad förra veckan med. Det är inte okej.

 

Känner att ett störningsmoment fem är på ingång. Hunger. Får nog kila ner i köket när jag är klar med detta inlägg.

 

För övrigt så har den här veckan flugit fram. Jag har jobbat på som vanligt. I tisdags var jag på min andra lektion på collage och imorgon är det dags för nästa. Det är inte jättekul direkt men något som måste göras. Bakade och åte även kladdkaka idag. Det var längesedan. Paula och jag tänkte bjuda våra vänner på lite gott i helgen då både Ute och Theresa fyller år. Hurra Hurra!

Ne nu måste jag försöka sova.

Godnatt

 

Tänkte att jag skulle berätta lite mer om vad som hände i söndags egentligen. Ni vet ju redan att jag träffade på killen i Set Sail, det gjorde för övrigt min dag. Kan inte begripa att jag stöter på honom både i Stockholm och New York.

 

Nåväl, vi tog tåget 6.28 för att vara inne till minnesceremonin för de som omkom under attackerna 11 sep för tio år sedan. Vi hade pratat lite innan om vi verkligen skulle åka in med tanke på alla varningar om nya planerade attacker. Hur som helst så bestämde vi oss för att åka in. Det första vi möts av på tåget är poliser, väl inne på Grand Central, ännu mer poliser. När vi kommer ut på gatan är det mesta vi ser poliser. Säkerhetspådraget var enormt. Vad vi helst ville var att komma till platsen där ceremonin hölls men det var omöjligt. Som jag förstod det så var det endast för familjerna. Vi fick nöja oss med att se det från en storbildskärm. Att ens komma i närheten av en storbild var inte det lättaste. Avstängda gator, poliser, människor i massor och säkerhetskontroller satte käppar i hjulen. Till kom vi ändå någorlunda nära. Vi fick se Bush och Obama tala. Anhöriga läste upp sina döda släktingars namn och sorglig musik spelades. Hu vilken ledsam stämning det var. Trots att jag aldrig har varit med om att det har varit så mycket människor inne i New York förr så har jag heller aldrig varit med om att det var så tyst. Man kände verkligen att det var en speciell dag, det fanns sorgsen stämning i luften.

 

Vi lunchtid fick det i alla fall vara nog med tårar. Sällskapet som för dagen bestod av mig, Ute och Paula mötte upp Rebecca och Steffi för en tur till IKEA. Tog vattentaxin från Pier 11 direkt till IKEA i Brooklyn, gratis var det med, snacka om service. Efter en köttbullslunch och ytterligare en båttur var vi tillbaka på Manhattan. Vid detta laget var vi ganska trötta men vi kunde inte åka hem ännu. Dagens höjdpunkt hade inte varit ännu. I skymningen skulle strålkastare tändas upp där tornen en gång stod. Vi ville beskåda detta som förresten kallas Tribute in Light från Brooklyn Bridge. Väntan på Tribute in Light ägnades åt att strosa genom stan, Chinatown, Little Italy, en tur på Pier 17, fika och studerande av folk. Finns otroligt mycket roliga människor att titta på.

 

8pm befann vi oss på Brooklyn Bridge, det var verkligen värt väntan.

New York är en fantastisk stad, man kan inte säga annat.

 

 

Klockan är 6 på morgonen. Alldeles snart tar jag tåget in till city för att hedra offren som omkom för tio år sedan men även i förhoppning om att få se en skymt av President Obama.

Lägger två bra dagar bakom mig och ser fram emot imorgon. Idag är jag en glad au pair. I och med att barnen gå i skolan så har jag ganska så mycket fritid under veckorna. Det är en ypperlig tid att hitta på roliga grejer. Senaste tiden har jag tänkt ganska mycket på mat, det kanske låter konstigt men jag saknar maten hemifrån så otroligt mycket. Så igår kom Paula och Theresa över till mig för lite brödbak. Vi bakade mitt favoritbröd, det blev faktiskt lyckat och smakade nästan exakt som hemma, mmm.

Detta har firats med en tio timmars arbetsdag. Tio timmar i streck med barnen är inget man längtar efter med det har faktiskt gått himla bra. Vi har gjort lite allt möjligt, köpt grejer inför skolan, åkt till skolan för att ta reda på vilket klassrum killen ska till(han var lite orolig att han inte skulle hitta imorgon), lekt, bråkat och lekt och bråkat lite till. Jag fick en bamsekram av tjejen när jag sa att vi skulle göra Swedish pankakaes dagen till ära. Det blev lite smått kaos i köket när båda barnen skulle vara med och vända pannkakorna men det gick till slut. Ja de där pannkakorna går verkligen hem hos alla. Min värdmamma kom hem när vi precis skulle äta, hon tog en sen var det kört för henne. Hon stod vid köksbänken, åt pannkaka efter pannkaka och förundrades över hur goda de var. Pricken över i:et var min nykokta jordgubbssylt.

Nu har jag i alla fall precis slutat, skulle egentligen vilja lägga mig och sova direkt men det går inte för idag är det tisdag och det är lika med Starbuckskväll.

 

LÖRDAG

Kom tillbaka från Eves syster för ett par timmar sedan. Stället där de bor heter föresten Concord, en liten stad med mycket historia. Det var i Concord som Amerikanarna för första gången stod upp mot Britterna och den Amerikanska revolutionen tog fart på riktigt. Under vår lilla Concordvistelse, har vi spenderat en hel del tid i lekparken, jag turistade lite på egen hand inne i Concords centrum, vi har varit på ett museum men annars har vi mest tagit det lungt hemma hos familjen. Jag tycker verkligen om dem, familjen består av min värdmammas syster syster som sagt, hennes man och deras son som är 9 år. Snällare männsikor får man leta efter. Men som dom säger borta bra men hemma bäst. Det var himla skönt att komma hem igen och att ha el vatten och Internet igen gör ju inte saken sämre.