onsdag

Det är tyst i huset, bara jag är hemma, så underbart. Jobbade några timmar på morgonen sen åkte hela familjen iväg till några vänner och kommer inte hem förrän ikväll. Jag passade på att spendera ett par välbehövliga timmar på gymmet för att sen komma hem och sno ihop en kycklingsallad. Nu snurrar mina kläder i tvättmaskinen, snart kommer Ute och Paula över för en kväll med How I met your mother.



Att måndagen gick vägen har jag en av ungarnas julklappar att tacka. Wii Sports. Det blev en hel del bowling och boxande. Igår var det värre. Ett ordentligt slagsmål innan frukost satte stopp för Wii resten av dagen. Jag och ungarna höll till i lekrummet i källaren och skrev manus och spelade teater. Eller rättare sagt tjejen stod för manuset, jag skrev vad hon sa. Kunde inte hjälpa det men gäspade hela tiden och var så himla trött och oengagerad. Kände mig som en väldigt dålig au pair. Antar att ibland har man sådana dagar.



Igår var det även den 27 december. Det betyder sex månader och halvtid för mig i USA. Jag fattar inte det, tiden har gått så himla fort. Nu är det nerförsbacke.

 


Juldagen

Tänkte berätta om min juldag här i amerikat. Kommer ner i köket lite efter 8 på morgonen. Detta gör jag för att vara snäll, hade gärna stannat i sängen ytterliggare. Barnen har varit uppe sedan 5.30 och väntat på att öppna paketen så när jag väl är uppe så får jag minsann höra att jag är en riktig sjusovare. Så var i alla fall alla samlade och paketen blir öppnade. Jag blev himla glad över att barnen verkligen tyckte om det de fick av mig, killen en spykit. Han är helt såld på spioner. Tjejen fick en låda med olika design grejer så hon kan göra kläder och liknande och på det så fick de båda lite choklad hemifrån.



När alla paket var öppnade så hängde vi runt ett par timmar. Alla nya teknikprylar som ungarna fick (bortskämda) installerande och jag skypede. Sen bar det av dör lunch på ett diner och där efter såg vi Tintin på bio. Hem igen, vila en stund och sen bar jag mig av på bio igen men denna gång med kompisar. Det blev den amerikanska versionen av Män som hatar kvinnor. Jag vet inte vad jag ska säga om dem. Jag visste ju hela tiden vad som skulle hända då jag läst boken och sett svenska filmen. Det var lite kul ändå. Komiskt när Daniel Craig sitter i ett kallt norra Sverige och säger skål.



Jul jul strålande ju, juligare jul får man leta efter.

Nu ser vi fram emot nästa år i stället :)



En annorlunda julafton

Den var i princip som vilken vanlig lördag som helst. Började jobba vid halv 9 och sluttade vid halv 2. Det är nu vi kommer till den lite mer juliga delen av dagen. Ringde upp familjen på skype. Det kändes så konstigt att se alla samlade och att jag inte var där. Men det var verkligen underbart att prata med dem alla på en gång. Mamma pappa och Emilia pratat jag ju ofta med men nu var ju även Gun, Kenneth och kusinerna där, kunde inte blivit bättre. Efter dryga timmens skype. Slänger jag i mig lite flingor med mjölk, det var min jullunch det, för att sedan bege mig till tåget. Åker in till city och möter upp Ute och hennes föräldrar på Grand Central. Så snällt av dem att jag får fira lite jul med dem:) Vi åkte upp till utkiksplatsen i Rockerfeller Center. Har varit där uppe i dagsljus innan, igår fick jag se det i mörker. Var nästan ännu bättre på kvällen. NYC är otroligt vackert. Jag kunde stått där uppe hur länge som helst och bara tittat ut över staden, alla ljus, alla skyskrapor. Det är magiskt. Julmiddag blev det på restaurangen Ruby Tuesday. Fisk med ris och grönsaker. Kan det bli mer juligt än så. Hade i alla fall en super julaftonskväll inne i city. Tack för det familjen Bohlmer:)



Dan före dopparedan

Om jag fick välja så hade jag helst gått i ide nu och en vecka framåt. Det mesta känns jobbit nu, känner mig bara ledsen. I sverige är det julafton i detta nu, här är det kväll och imorgon är en vanlig dag.
Efter jobbet ikväll så åkte jag och Paula och åt frozen yoghurt. Det var mer än välbehövligt. Satt på et nyöppnat stället och pratade gamla julminnen. Gillar läget, i år blir det ingen jul, får se fram emot nästa i stället.

Greenwich

Tog en tur till Greenwich,CT idag. Theresa hade lite ärenden att uträtta där så jag och Puala hängde med som sällskap. Att sedan Greenwich är en av USA:s rikaste städer gör ju inte turen mindre intressant. Just nu bor jag i samhälle i Westchester county vilket är ett område känt bland annat för att det ska bo personer här med mycket pengar, ett rikt område helt enkelt . Det mäsks främst på att det finns många stora fina hus men om än inte mer på alla supersmala hemmafruar som skuttar fram lite överallt. Ett himla utbud på nagelsalonger av alla saker har vi med. Antar att det är där hemmafruarna hänger när de inte ägnar dagarna åt att inte äta och springa på löpbandet på gymmet. Tillbaka tillGreenwich. Jag som trodde jag visste vad fina hus var, ack så fel jag hade. Westchester är ingenting emot Greenwich. Vi närmar oss Greenwhich och så börjar de dyka upp. Vissa gömda bakom murar och träd, andra synliga. Jag talar om stora ståtliga hus, vissa mer liknande slott och palats. Inte ett litet skrutthus fanns det på vägen in mot staden. Jag skulle bra gärna vilja veta vilka människor som har råd att bo så. Väl inne i Greenwich så möts vi av en jättemysig och fin stad, större än vad jag väntat mig. Vi promenerar längs huvudgatan och där har vi dem uppradade, alla märkesaffärer blandade med smyckes affärer och lite restauranger. O hör och häpna mitt i allt så har de klämt in en Polarn och Pyret affär. Ganska otippat!

 



julkänsla

Jag har ju tidigare klagat lite här på bloggen på bristande julkänsla. Det har jag fortfarande men ikväll gör jag mitt bästa för att bättra på den. Har ljusslingan tänd, har precis tittat på julkalendern på SVT play, i koppen finns julte och efter att detta inlägg är skrivet ska jag slå in julklappar. Tack vare en glad överraskning i form av ett paket fyllt med julpynt, julgodis, julkort och en bok kan jag höja julfaktorn ännu några snäpp här i mitt rum. Tack för paketet, Gun och Kenneth:)



Annars rullar livet på. Killen har gått på brottning sedan ett par veckor tillbaka. Nu när vi är hemma så vill han brottas så fort han får tillfälle. Själv tycker jag inte att det är någon vidare ide då han är livsfarlig. När jag försöker förklara att jag inte tycker det är någon bra ide så får man höra: "I'll go easy on you Emma" Jovisst, man tackar, brottas en stund för att vara snäll.

Tjejen hon är såld på karate. Igår hade hon sitt första bältestest och klarade det. Stolt au pair som man är så tog jag så klart på henne då hon gick från vitt till gult bälte.



Jag gillar verkligen de här ungarna. De är himla goa när de är på det humöret. Andra stunder så vill jag bara skrika åt dem och lämna huset för jag orkar inte med dem. Förra veckan var skit jobbmässigt. Denna veckan har börjat bättre. Hoppas det fortsätter så. Nu är det dags att ta itu med paketen!



Om helgen

 

 


Har en kanonhelg bakom mig. Var ledig både lördag och söndag så på lördagsmorgonen tog jag, Theresa och Ute tåget in till city. Första destination, frisören. Jag har inte klippt mitt hår på ett halvår så det var dags och lite till vid det här laget. Jag har upptäckt att jag är väldigt svag för försäljare som kommer med "bra dealer". För ett tag sen träffade vi på en kvinna på Times Squere som fick oss att köpa ett kort på en salong. För 20 dollar så skulle man få håret klippt ögonbryn plockade, naglar målade och lite annat tjafs. Det lät helt ok så vi köpte helt ovetande om salongen ens existerade. Så i lördags var det dags, vi skulle klippa oss, naglar får vänta till en annan dag för man kunde inte göra allt på samma gång. Denna klippning var minst sagt en upplevelse. Man skulle då få en så kallad "Image Consultation" till att börja med. Det gick i princip bara ut på att få en att köpa behandlingar. Jag borde enligt min frisör till exempel färga mitt hår i en annan blond nyans, göra en behandling som gör håret rakt så jag inte behöver platta det. Även lite andra grejer som jag inte minns. Bara rakbehandlingen skulle ligga på billiga 120-180 dollar. Jag sa nej, nej, nej och nej.

Jag kände att detta ställe inte var att lita på när det gällde lite mer komplicerade frisyrer så jag bad henne kort och gott att klippa det några centimeter.  Så var det dags att tvätta håret. Det som vanligtvis är njutbart och trivsamt var i stället nästintill smärtsamt. Efter tvätten blev jag satt under någon sorts torkanordning. Där kände jag mig bortglömd. Jag bara satt där och väntade på min frisör i 25 minuter medan alla andra kom och gick under torkarna. Så kom äntligen min frisör och hämtade mig, det var dags för klippning. Det rafsade till och sa tjoff tjoff så var det klart. Hon klippte mig på en kvart. Kändes som ett klipprekord. Visade sig att både Ute och Theresa var färdiga innan mig. Hur gick det till? Jag är i alla fall nöjd, det var en upplevelse och nu har jag inga slitna toppar mer.

 

Efter vår omvälvde upplevelse på salongen så åt vi lunch på Cosi. Sen bar det av på lite julklappsjakt. Medan vi vandrar runt så får jag syn på ett ställe som heter FIKA. Det visar sig att det är ett svenskt fik. Där inne kunde man köpa lussebullar, kladdkaka, bondkakor, dricka lövbergs lila, titta på julbockar och beskåda den svenska kungafamiljen som fanns på bild. Där satt vi en timme och värmde upp oss medan det mörknade utanför fönstret. Dit ska jag igen.

 

Nästa anhalt var Central Park, vi hade tänkt åka skridskor men vi nöjde oss med att njuta av utsikten över skridskobanan. När vi står där så kommer Maria Kellander gående. Hur stor är chansen? Visst hon är också au Pair men i Philadelphia och New York är ju ganska stort om man säger så, så det var lite kul att man sprang på någon hemifrån.

 

Vårt sista mål för dagen var att se julgranen utanför Rockerfeller Center. Efter mycket kamp och möda kommer vi fram. Det var fler än vi som ville de den granen om vi säger så. Efter en snabb middag så sätter vi oss sen på tåget efter en underbar dag i storstaden. Kvällen avslutades i soffan hemma hos Paula där även Saskia och Kathi var. Finfin dag!

 

Kan inte säga att söndagen vare sämre. Träffade min LCC-grupp för bagel-brunch hemma hos LCC Carina. Kul att träffa alla och gott med färska bagels. Efter det så åkte jag och två tjejer i gruppen, Ida och Sara till Danbury. Det blev en dag med svenska babbel för ovanlighetens skull. De sista julklapparna inhandlades och det känns bara så skönt.

 

Söndagskvällen var en trött kväll. Jag tog dagens andra kopp kaffe tillsammans med Ute på Starbucks innan det var dags för sängen. Kan inte säga annat än att detta har varit en superbra helg.

 


onsdag

Ikväll har jag och ungarna huset för oss själva. Pappan sover som alltid inne i city på onsdagskvällar och mamman var ikväll bjuden på en god väns födelsedagsfest på Manhattan. Det gör inte mig särskilt mycket att ha några extra jobbtimmar så här på kvällen. Utmaningen är att få dem att sova. Pojken sover i alla fall så sött just nu, värre är det med flickan. Det är inte lätt att få en klarvaken tioåring att somna. Själv är jag hur trött som helst och vill inget hellre än att lägga mig. Men innan det blir min tur måste jag veta att barnen sover.



När vi kollade genom posten idag var det två brev till pojken. Inga dåliga brev heller ska jag säga. Det första kom från tomten. Vilket barn som helst blir väll glad av att få brev från tomten men det var det andra brevet som satte pricken över i:et. Brevet kom från Vita huset och Obama. För ett par veckor sedan skrev pojken till Obama gällande tigrarnas utsatthet och idag fick ha svar. Imorgon ska han ta med en bild på Obama och visa i skolan som hav fick av presidenten. Kul tycker jag!



Tonårsfasonerna börjar komma allt tydligare hos flickan. Har märkt en stor skillnad sedan jag kom hit. Ikväll fick hon ett märkligt utbrott på mig vid middagen. Jag får höra att jag absolut inte förstår mig på henne (där har hon faktiskt rätt. Jag förstår mig inte på henne alla gånger) och även att jag inte behärskar det amerikanska språket flängde hon ur sig. Ett tag trodde jag att vi skulle vara bittra fiender resten av kvällen men som tur är går det över ganska så snabbt. Var nyss inne hos henne och sa god natt. Då var hon glad igen.

O nu kom hon n i mitt rum.... Hon är inte trött säger hon, men det är jag.



Så var hon i sin säng igen.

Måtte hom soma snart, snälla.



tisdag

Är nyss hemkommen från en ypperlig tisdags kväll på Starbucks. Ute är det kallt som tusan, att då norpa de bästa fåtöljerna på Starbucks att mysa ner sig i tillsammans med rykande hett kaffe och trevligt sällskap är precis vad man behöver då.



Idag har jag blivit medveten om att jag har en kropp. Med det menar jag att jag har en fruktansvärd träningsverk i armar och ben. Har en gratis provvecka på ett gym så igår var jag på body pump. Resultatet av det passet är dagens verk. Tänkte mjuka upp mig lite med ett zumba idag. Mitt första zumba pass någonsin kan tilläggas. Kände mig som en stel frysbox när jag skulle hänga med i movsen. Det där med zumba är verkligen nytt för mig, inga rörelser jag gett mig på innan. Det var svårt men kul. På torsdag blir det zumba igen, jag ska lära mig, så är det.

 



Art on Fire

Igår, alltså söndag var en  sån himla bra. Jag plockade upp Ute, Paula och Theresa på förmiddagen och så tutade vi iväg till Wilton, CT. Vi skulle till ett ställe som heter Art on Fire, ett så kallat pottery. Det man gör där är att man köper vad man vill ha ex; mugg, spargris, skål eller prydnadssak. Sedan får du måla denna pryl som du vill. När du är klar betalar du så snällt och lämnar dina saker där. Efter en vecka kan du komma tillbaka och hämta dina verk. Då har de blivit glaserade och brända. Så där i den lilla målarstudion satt vi i fyra timmar. Vet inte hur det hände men tiden bara rann iväg. Hur mysigt som helst att sitta där och prata, klura på vilken färg man ska välja och vad som passar bäst till vad.


Poesi

Pojken och jag hade poesistund i badet ikväll. Här kommer att axplock av hans verk:


Soap is nasty,
exept for when it cleans you body.
But other people might like it.


Mirrors are dazzling,
they show your face and make it so pretty too.


Pencils are cool just like you.
So why don't we draw a cool dude too?


Fan's make it so cool, like freezing water.
Freezing water I really like,
so why don't I ride my bike?


För övrigt kan jag rapportera att jag gjort min sista dag på collage idag. Skönt, ingen mer skola för min del under detta år. Nu är fredagens arbetsdag precis avklarad och jag ska snart ge mig av till Theresa för lite fredagspizza.

Pepparkaksbak


How I met your mother

Starttid 11.00, sluttid 21.00, så lång tid tog det att titta på första säsongen av ovanstående med ett par matpauser inräknade. Vi kom fram till ett par saker. Först av allt; How I met your mother är galet kul men kanske viktigast av allt, detta gör vi aldrig om. Mina ögon är fyrkantiga, det gör ont att stänga dem efter en hel dags tv tittande.

Det var jag, Ute, Theresa och Paula och vi höll till hemma hos Theresa. Hennes värdföräldrar var snälla och lät oss ockupera TV-soffan hela dagen och inte nog med det så bjöd de på Thanksgivingmiddag. (Jag som trodde Thanksgiving var över för i år, men inte) De dukande fram finporslinet och bjöd på en utsökt kalkon. Detta har varit en lugn och skön helg vilket har varit himla skönt.

 



Ikväll har jag har en tänd ljusslinga i mitt rum

Är nyss hemkommen från Danbury där jag var på bio med Ida och ett gäng medelålders par. Såg på filmen the Descendants. Bra film, rekommenderas. Det skulle tydligen vara en komedi men jag skulle mer kalla det ett sorgligt drama med roliga inslag då och då. Annars har dagen varit bra, jobbat, skypat med mor och far och ägnat mig åt mina mynt. Det har förresten hela huset gjort, det har bytts och förhandlats hejvillt under hela eftermiddagen. Jag tror jag har skrivit det innan men är inte säker så skriver det igen. Alla stater finns representerade på 25 cents mynten. Jag försöker få ihop så jag har ett mynt från varje stat. Efter dagens lyckade förhandlingar så saknar jag endast två stater.



Läser igenom och inser att detta var ett ganska meningslöst inlägg. Nåväl, godnatt.

 



om lite allt möjligt


Oktober, November och December är verkligen riktiga högtidsmånader här i USA. Först har vi Halloween, tätt följt av Thanksgiving som sedan lämnar över stafettpinnen till julen. Där emellan klämmer vi in lite andra helgdagar och judiska högtider som många firar här. I måndags kväll hade jag LCC-möte med min grupp hos min LCC Carina. Hon ställde till med Thanksgivingmiddag för oss alla (13 stycken) Kul att se alla i min grupp, kände knappt igen någon då det mestadels var nya au pairer som anlänt nu under hösten. Fick där avnjuta ännu en kalkon. Måste medge att nu är jag himla trött på allt som har med kalkon och stuffing att göra. Kan ändå med största säkerhet säga att nu är Thanksgiving över för i år. Har ätit rester sedan helgen i flera dagar men så idag lyckades vi äntligen äta upp den sista stuffingen.

 

Nu står då julen för dörren. Jag vet inte riktigt hur jag känner för det. Det är tomtar och snögubbar i var och varannan trädgård, på radion har spelats jullåtar sedan ett par veckor tillbaka och affärerna är julpyntatde till tusen. Trots detta har jag ingen julkänsla över huvud taget. Hade jag varit hemma så hade jag firat första advent och ätit pepparkakor i söndags men nu är jag ju inte hemma. Man inser inte hur mysigt det är med advent och julstök förrän man inte har det. Så är det väll med allt egentligen. Det känns som att det kommer vara jul överallt omkring mig men inte för mig. I detta hus kommer det inte vara jul för fem öre. En gran ska vi ha i alla fall med annars blir det snålt med julpynt, julstök och julmat. Låt december gå fort för jag har en känsla av att detta inte kommer blir en rolig jul. Man ska ju inte ta ut något i förskott med en jul hemma hade varit rätt fint ändå.

 

Måste i alla fall säga att jag är nöjd med dagen som varit. Barnen har varit snälla och rara nästan hela tiden. Tjejen fick ett stort utbrott fem minuter innan vi skulle gå till bussen på morgonen. Orsak, hon kunde inte hitta en speciell penna. Enligt henne var denna penna avgörande för hennes skoldag, något som jag har mycket svårt att tro. Självklart är jag den första att få skulden. Vi lyckades i alla fall ta oss till bussen i tid, phu. Med mig hade jag ett glatt barn, en surpuppa men ingen penna. För min egen del så tog jag mig i kragen och skrev klart mitt arbete till Buisness Englishklassen. Skönt att ha det ur världen. Firade med en lunch på Cosi med Ute och Theresa. En stark soppa fick det bli. Nu får det bli boken och kudden. Sov gott!

 


RSS 2.0