.

Efter ett vaket dygn skriker kroppen efter att få sova. Det har varit en tuff dygn med tidig morgon, försenat flygplan, löpning genom Frankfurt för att hinna med nästa plan till NY, rinnande svett, förlorat bagage och en evig väntan på flygplatsen för att komma till au pairskolan på Long Island är jag äntligen här.

Efter en dusch och lite mat (pizza) sitter jag nu här i en soffa med min dator i knät. Det känns kanon men väldigt lustigt. Som svenst på skolan är jag i minioritet då de flesta kommer från sydamerika eller Tyskland. Nu hoppas jag på en god natts sömn, att min väska kommer imorgon och på en rolig vecka. Lektionerna sätter igång 8.00 imorgon bitti. På fredag träffar jag familjen för första gången, känns lite pirrigt. Nu är det hög tid att sova.

Natti Natti

Nu är det nära. Igår var det midsommarafton. Kändes som att den dagen skulle komma lite i kläm i och med att större saker väntar runt hörnet. Men icke! Dagen spenderades i Saxnäs med en otippad och ovanlig kompott människor. Det var jag, Mattias, Ellinor, Johannes, Mamma, Pappa, moster Gun och hennes Man Kenneth. Emilia och Moa var även de med på ett hörn. Glatt humör gjorde dagen till en kalaskul midsommarafton med dans, kubb, en massa mat och tårta. Framåt  natten somnade vi till ett par avsnitt Solsidan. I allt detta roliga kunde jag inte helt förtränga att om ett par dagar så lämnar jag allt och alla. Hur skall detta gå, det ska bara gå!

Idag är det allvar. Bordet i vardagsrummet är överfullt av saker som jag ska ha med mig. Efter maten börjar utmaningen att få ned detta i väskan. 23 kilo i bagage och 8 kilo i handbagage är vad som tillåts.

Dans på ängen

Om exakt en vecka kommer jag befinna mig på ett flygplan på väg till New York. Det känns helt galet overkligt. Jag flyger från Landvetter 07.25, mellanlandar i Frankfurt och sen vidare mot New York för att landa där 12.45(lokaltid).

Detta är alltså en blogg som jag ska hålla igång under mitt år som Au Pair i USA. Jag kommer skriva både för min egen del men även för er nära och kära där hemma så ni kan hålla koll på mig. Min familj vill vara anonyma i bloggen då det har hänt saker tidigare som gjort att barnen kommit i kläm. Det är inte riktigt klart ännu "hur" anonyma de vill vara men till en början kommer jag kalla barnen kort och gott för Tjejen och Killen. Tjejen fyller 10 år ett par veckor efter att jag kommer dit och killen har precis fyllt 7. Barnens föräldrar kommer jag att kalla för Värdmamman och Värdpappan. Familjen bor i en mindre stad i delstaten New York, en timmes färd med tåg in till New York City. Känner på mig att detta kommer bli ett kanonår. Nu ska jag ge mig iväg för att hämta ett paket som jag beställt innehållande presenter till barnen.