.

Nu är det blandade känslor till tusen. Åtta arbetsdagar kvar och jag vet knappt om jag vill att de ska gå fort eller inte. Jag tycker ofta att det är lättare att handskas med livet om man har något att se fram emot. Det har jag nu men i och med så kommer även många bra saker försvinna. Bakom det där roliga så finns också så mycket ovisshet. Det är läskigt. Jag vill ju resa nu i juli men vad händer sedan då. Det känns som att jag har bott i detta hus så pass länge nu att det är allt jag vet. Att inte kila upp till mitt rum vid dagens slut och lägga mig i min väldigt sköna säng känns mycket märkligt.

Visst har jag inte haft de lättaste barnen och det är ganska mycket som är tråkigt i vardagen vad gäller jobb. Listan med alla obekväma och lustiga situationer skulle kunna göras lång. Men som tur är så finns det ju ändå så mycket mer som är desto roligare. De små liven har ändå många bra stunder. Jag får faktiskt väldigt mycket kärlek och kramar från dem båda.

Stod nyss och pratade med min värdmamma i köket. Hon pratade om hur ledsen hon är att jag ska åka hem och hur bra hon tycker om mig. Jag är inte vad att få så mycket fina ord så man vet knappt hur man ska ta det. Det värmde i alla fall. Det samtalet fick mig även att inse lite mer att jag ska verkligen hem snart.

Idag är det onsdag. När barnen kom hem från skolan så åkte vi till Danbury för att går på bio. Madagaskar 3- Europes most wanted. Nu kan jag inte få soundtracket från filmen ur mitt huvud. Är inget fan av animerade filmer men jag måste säga att jag har definitivt sett värre.

En annan sak som förresten gjorde närheten till min hemfärd tydligare är dagens köp av ytterligare en resväska. Åkte hit med en, kommer hem med två.