Helgen

När klockan ringde igår lördags så var det inte med lätta steg jag hoppade upp ur sängen. Halv nio var jag ändå nere i köket redo för dagen. Fem timmar med barnen väntade. Ska inte klaga, det gick fint, solen sken på oss och barnen var ändå hyfsat rara.

 

Vid två kom Frida och Ute över. Bokade en konsert med Gavin Degraw och Colbie Caillat i juni och en resa till Niagarfallen i slutet av maj. Det kommer hända så mycket kul nu den sista tiden. Kan knappt vänta till Gavin Degraw konserten. Magen sa till oss att det var dags att äta. Vi tog en sväng till Bobs Diner. Vet inte om det var Bob själv som rörde i kastrullerna med den som gjorde det gjorde det himla bra.

 

På kvällen fortsatte jag och Ute planenandet av vår resemånad, hostel i LA och en tur till Grand Canyon är nu fixat. Resten av kvällen lät vi How I met your mother underhålla oss.

 

Så kom söndagen som den alltid gör efter lördagen. En sovmorgon, en promenad och ett skypesamtal med Nicole senare befann jag mig på Starbucks med ett härligt gäng au pairer. Några var kända ansikten sedan förr. Två av den var första gången jag träffade. När vi var färdigfikade åkte vi till en park i närheten. Kul med lite nytt folk och ännu roligare att vi kommer från olika länder.

 

Sara och jag kände att söndagen inte kunde få en bättre avslutningen än i biosalongen. Vi såg på The five year engagement. Jason Segal som har en av huvudrollerna är ju bara för rolig. Det var egentligen för att han var med i filmen som jag ville se den. Bra var den i alla fall. En sådan film där man går ut från salongen med ett leende på läpparna efteråt.

Solig söndag i Mount Kisco

god afton


Det var en lite flicka som red upp på en ål, skål!

Det var en lite flicka som red upp på en älg, svälg!

 

Sitter på starbucks och surplar kaffe med Ute. Undrar hur många kaffe jag har köpt här egentligen, fler än jag kan räkna på mina fingrar och tår tillsammans, det är ett som är säkert. Jag har ju till och med ett gold card på Starbucks, en trogen kund med andra ord. Starbucks är ett bra ställe att komma till när man vill planera grejer. Som ikväll till exempel har vi fixat en massa inför vår resemånad. Det känns så himla spännande. Ute har en nedräknare på sin mobil och enligt den är det nu två månader och fyra dager tills vi sätter oss på planet till Hawaii. Idag är även dagen så jag har varit i USA tio månader.

 

För övrigt så har nu en arbetsvecka passerat sedan jag kom hem från Miami. Bara ett par timmar imorgon med sen stämplar jag ut och tar helg. Det är ändå underligt hur snabbt man kommer in i gamla vanor igen. I måndags morse när jag stod och fixade frukost-shaken till barnen så var det som jag aldrig varit borta.

 

Min värdmamma vill få lite ordning på barnen tills den nya au pairen kommer. Det kan ju vara bra för hennes skull men även för att vi som bor under samma tak som barnen nu inte ska förlora vettet helt. (Det känns så ibland, jag blir galen för att de är galna) Därav har lite förändring tillkommit denna vecka. Båda har ett schema där vi vuxna ska antingen checka eller kryssa i om barnen gör sina sysslor under dagen. Det är egentligen inte sysslor utan normala saker man gör som att klä på sig och borta tänderna till exempel. I denna värld kan dock detta vara svårare än man kan tänka sig. Särskilt för lillemannen i huset. Orkar inte då igenom reglerna för hur detta schema ska gå till men jag kan säga så mycket som att de kommer misslyckas totalt. Särskilt pojken. Har ju provat liknande system innan och det funkade inte alls. Jag vill inte vara negativ men så är det. Pojken visade redan prov på hur bra detta kommer gå igår morse när han såg till att det blev en morgon som lätt kvalar in på top-fem värsta mornar sedan jag kom hit. Jag älskar båda barnen, det gör jag verkligen. Önskar bara ibland att det inte var så förbaskat hmmm ska vi säga galna...


Jag kommer sakna den här tjejen!

Idag det dags för en sån där dag man har vetat skulle komma förr eller senare men helst har låtit bli att tänka på. I skrivandes stund sitter Theresa i ett flygplan på väg hem till Tyskland. Det går inte riktigt att få in att hennes tid i USA redan är över. Jag följde med henne och hennes värdfamilj till flygplatsen idag för att säga hejdå. Det var ledsamt, en och annan tår föll men det kändes ändå bra att få vinka av henne på plats.

 

I hope you had a nice flight Theresa and we'll see each other soon again <3 Don't forget to poke me ;)


Miami

 

 

Sunrise in South Beach

Så var man tillbaka efter en vecka i Miami, eller South Beach om vi ska vara petiga. Det var där vi höll till mestadels. Solen stekte på bra men jag kan ändå nöjt skriva att jag icke har bränt mig denna solsemester. Det måste vara första gången. Jag och Paula har haft en hel del kul grejer för oss. Snorklat i Key West, spanat på alligatorer i Everglades, cyklat på Ocean Drive, ätit grymt god Key-Lime Pie och legat på stranden.

 

Skriver inte så många rader utan bjuder på några bilder i stället. 

 

Semester

Jag kan knappt förstå det men nu är det faktiskt så att jag har en veckas semester framför mig. Det ska bli så himla skönt att bara komma bort från allt ett tag. Har kännt mig trött på senaste av att bara se barnen. Att sedan höra dem bråka, skrika, handskas med uppsnoffsighet, se dem äta mat med händer som borde ätas med bestick, tjata om att ställa tallriken i diskmaskinen , spola på toa, borsta tänderna och en herrans massa andra grejer gör att jag bara vill dra täcket över huvudet. En semester är nog precis vad jag behöver :)

 

Jobbade idag idag i alla fall. På barnens skola hade de en Spring Fair så vi var där mest hela tiden. Det var lekar, tävlingar och annat skoj. Himla fint ordnat måste jag säga. En hel det stationen innehöll ätbara grejer och så inte av det nyttigare slaget så nu behöver barnen inte mer socker på ett bra tag. De skulle dock inte fara illa av några gram till så jag lät dem hållas och glada var de för det.

 

Eftermiddagen har spenderats packandes och tvättandens. Lite mer småfix sen är jag redo för en vecka i solen. Imorgon säger jag och Paula Hejdå New York och Hej Miami.


NYRR New York Mini 10K

Nu kör vi! Har precis skickat iväg anmälan för att delta i NYRR New York Mini 10K, det vill säga, tjejmilen i New York. Den 9 juni klockan 8 på morgonen ska stå redo att ta mig runt 10 km i Central park. Känns jättekul, nu har jag något att satsa och se fram emot. Har dragit fram löpardojerna ett par gånger i veckan nu den senaste tiden och insett att det där med att springa är ju faktiskt inte helt fel :)


update

Bättre sent än aldrig, skriver ett par rader om helgen.

Jag var ledig hela helgen så jag och Paula var inne i city i lördags. Fint som alltid. Påsken till ära så kände vi att vi behövde lite påskgodis. Det finns en svensk godisaffär på Manhattan så det var dit vi styrde kosan först. På sockerbit som affären heter så fint blev man påmind om hur mycket gott godis det finns hemma till skillnad från här. Med lite sötsaker i magen vandrade vi vidare. Köpte en bikini så nu är jag redo för Miami på söndag. I lördags var det även internationella kuddkrigsdagen. Kuddkrig hålls i städer världen över. Vi spanade in den som var i NYC. Klockan 3pm i Washington squere park gick folk loss med sina kuddar. Lite galet att se en massa människor slå varandra med kuddar, kul var det i varje fall. Efter en god middag och en massa vandrande så åkte vi hemåt.

 

På söndagen gjorde jag inte allt för många knop. Träffade i alla fall Frida, Sara och Paula på eftermiddagen. En skön och slapp söndag i all ära.

 

Idag är det måndag. Har haft djupa diskussioner om livet med min värdmamma, haft tvättmatathon, sprungit och provat aromatiska oljor med min värdamma. Vi hjälpte hennes kompis som startar ett nytt företag där hon ska sälja oljor i spray form. Så vad det med det. Om 30 min ska jag möta barnen vid bussen.

 

Hejsvej!


Nu tar jag helg!

Lägger påsklovsveckan bakom mig. Gick bättre än väntat. Barnen och jag har bland annat varit på bio, bakat., varit ute is skogen och härjat och idag varit på museum. Vi var på ett Railway Museum i Danbury med Paula och hennes pojke. Han är medlem där och ett stort tågfan så han var vår guide. Banen som var en trio, mina två plus Paulas lekte fint tillsammans så där sprang ett par timmar iväg snabbt som attan.

 

Igår kväll blev det middag på Cheeecake factory med Ute, Theresa och Paula. Det var ingen vanlig tillställning för det var sista gången vi sågs alla fyra tillsammans. Idag åkte Ute och Theresa till Miami. När de kommer hem far jag och Paula och så är det med det. OM jag inte hade varit ett sånt pucko och kollat fel i kalendern hade vi kunnat åka alla tillsammans. Men ibland är inte alla hästar hemma och då blir det så tyvärr. Det är bara att bita i det sura äpplet! Önskar i alla fall mina små vänner en bra vecka i solen och att jag och Paula får det minst lika bra veckan efter.

 

Tar förresten tillbaka det där jag skrev om att det var sista gången vi sågs alla tillsammans. Jag är övertygad om att vi kommer hålla kontakten och ses igen fast då på andra sidan Atlanten:) O jag behöver faktiskt inte säga hejdå än, har bara sagt hejdå till kvartetten med oss fyra än så länge.


tisdag

Om en lite stund ska jag ge mig av och hämta barnen. Nu är det spring break så förutom ett par timmars art camp på förmiddagen så är de hemma med mig. Har tänkt mig att vi ska steka pannkakor när vi kommer hem för att därefter baka chokladbollar. Gjorde en sats igår som jag tänkte bjuda mina kompisar på ikväll. Barnen fick sig ett smakprov och gav dem 10 poäng så nu är de jättesugna på att göra sin egna sats. Snäll som jag är så får det bli så.

 

I helgen var vi i Woodbury, där finns ett stort outlet mall. Jag hade siktet inställt på att hitta jeans. Gör jag det? Självklart inte. Alla byxor hänger där och fladdrar på halv stång. Min ben är på tok för långa. Inhandlade ett par shorts istället och siktar in mig på årstiden när man kan slänga in de få par jeans jag äger långt in i garderoben och leva i shorts i stället.


RSS 2.0