.

Sitter med möra ben och en kopp te. Kom hem från en löprunda för en stund sedan. Sprang en mil och idag kändes det faktiskt riktigt bra. Resten av eftermiddagen ska jag inte göra allt för mycket. Hoppas därefter på att möta ett par glada ungar vid busshållplatsen.

Tänkte att det är lika bra att jag skriver ett par rader om helgen med. Det har varit en lugn men bra helg. I lördags efter jobbet åt jag, Ute och Theresa på en indisk restaurang för att sedan bege oss till biosalongen. Vi såg på the Hunger Games. Riktigt bra film men hu vad rädd jag var ibland. Detta till trots att jag visste precis vad som skulle hända då jag lästa ut boken för ett par veckor. Ett filmtips har vi där i alla fall. Gå och se the Hunger Games.

Igår, söndag hade jag sovmorgon. Minns inte när det hände senast. Med öronproppar slapp jag vakna av skrikande brand, ganska så skönt. Resten av dagen bjöd på ett pass på gymmet samt en misslyckad bikinijakt.

Bjöd in oss själva på lunch hos Paula, det får man göra ibland. När hon ställer fram en lasange på bordet blir jag inte lite glad. Himmel vad gott det var! Min kista är inte van vid sådana delikatesser nu för tiden.

Nu har jag precis nattat pojken. Jag är ensam hemma med barnen ikväll då båda föräldrarna är inne i city. Hoppas att de somnar snabbt så jag för göra detsamma.

Busschauffören som kör barnen till och från skolan växlar titt som tätt några ord med mig. Idag när han släppte av barnen vinkade han till mig för att få mig till dörren. När jag kommer fram ställer han en fråga som jag inte riktigt väntat mig. Han är själv från Latinamerika och säger sig ha hört att vi i Sverige kallar människor därifrån för svartskallar. Han undrade därför om detta var sant. Lite ställd svarar jag att det gör vi visst inte utan säger snarare latinare när vi talar om människor från Latinamerika. Nöjd med svaret gör har paecetecknet till mig och kör vidare.

Det har annars varit en bra dag. Jobb som vanligt men har även hunnit med en runda till gymmet, tennis i shorts och t-shirt (känns bra att börja jobba på brännan redan i mars) och ett timslångt samtal men min värdmamma om hennes buisness. Jag kände mig som hennes terapeut idag mer än någonsin. Nu är det bistra tider gällande affärerna och hon behöver vädra sina tankar. Då får jag snällt sitta där och lyssna, peppa och komma med mina så utlägg.

Nu är det kväll här borta, godnatt allesammans!

New York City är ändå bra fantastisk. Trots att jag har varit där så många gånger nu så finns det alltid nya saker att se och hitta på. Igår, söndag var det uppstigning kl 7. Allt för att kunna ta ett tidigt tåg in så vi skulle hinna med allt vi ville göra som vi i slutändan ändå inte han med. Det får vi ta nästa gång. Vi började i alla fall med att besöka det enorma museet Metropolitan Museum of Art. Efter några timmar där inne så hade vi kanske sett hälften men det fick räcka så. Tog tunnelbanan ner till södra Manhattan. I tunnelbanan så vi för övrigt en riktigt grym musiker. Det är synd att han håller till under jord, han borde definitivt stå på en scen.

Men en kaffe i hand från svenska fiket Fika och sol i ansiktet vandrade vi på promenaden nere vid Battery Park. Efter det gick vi till ground zero och tittade på minnesplatsen för offren som omkom i attackerna 2001. Dagens avslutades med en delikat middag. Det är när man är inne i city som man verkligen känner att allt slit med barnen är värt det.

Jag har på känn att familjens nästa au pair kommer från Tyskland och heter Sina. Barnen och jag skypede med henne nu i eftermiddags. Kort och gott, efter det lilla jag sett skulle jag säga att hon är ett kap, klippt och skuren för jobbet. Först pratade vi alla fyra. Barnen gjorde gjorde funny faces i camen och frågade henne lite frågor. Sen drog de sig tillbaka till datorn. För tillfället är de starkt beroende av ett dataspel, allt kretsar kring detta spel, läskigt. Hur som helst vi pratade lite och hon verkar vara en jättebra tjej men en massa erfarenheter som kommer komma väl till pass. När jag tittar på hennes meritlista känner jag mig ganska så ynklig. Hoppas nu att det blir denna tjej. Vill att barnen ska gilla henne men såklart inte mer än de gillar mig ;)

Nu är den igång, jakten på den nya au pairen. Jag har redan fått ge mina synpunkter på några tjejer som min värdmamma har kikat på på internet. Jag tycker det ska bli kul att hjälpa till att hitta den nya au pairen samtidigt som jag idag insåg att det kommer känns väldigt konstigt. Även fast jag vill åka hem till sommaren så känns det lustigt att det ska komma någon ny och ta över, bo i ”mitt” rum och vara barnens nya boss. Det är många blandade känslor gällande att hitta en ny au pair.

Har även fått klartecken om hur länge jag ska jobba och när jag kan ge mig av så nu är det full fart med planeringen av resemånaden. Jag och Ute har tänkt oss att ta en tur innan vi beger oss hemåt. Hemma har hittills känts väldigt långt borta. I och med sökandet av ny au pair och på grund av ett email jag fick idag så känns Sverige nu än närmare än aldrig förr. Innan den sista mars måste jag önska avresedatum för mitt flyg hem. Börjar känna mig lite smått stressad. Det är mycket jag vill göra och mycket jag vill ta tag i innan jag åker hem.

Idag har jag varit så himla glad, det till trotts att näsan rinner som bara den och rösten fortfarande sviker allt för ofta. Jag vill bli frisk! Hur som helst så har det varit så gott som sommar idag. Har gått runt i t-shirt och njutit av solen. Fattar det knappt, det är ju bara början av mars. Nästa vecka ska det bli ännu varmare. Funderar på om det då inte är dags att plocka fram bikinin.

Barnen jag har och göra med funderar väldigt mycket över pengar och då särskilt hur de kan tjäna pengar. Det kan vara allt ifrån dansuppträdanden, ätbara grejer de gör eller massage. Detta får man då betala en cent eller två för att få ta del av. Jag brukar dock komma rätt billigt undan oftast då jag är deras manager. Senast idag så stod jag och pojken ute på baksidan och grävde efter guld. Tyvärr hittade vi inget. Jag tror vi ska gräva vidare imorgon men vem vet då kanske det finns en ny plan för att få pengarna att rulla in. Allt för att man ska kunna köpa nödvändiga grejer så som drakar till spelet Dragonville som just nu spelas flitigt på ipaden. Tänk vad mycket bra grejer det finns att lägga sina pengar på.

Sängen kallar, godnatt!

Helgen i Boston tog hårt på mig. Sitter med snorig näsa och en hals som ömmar ordentligt. När jag pratar låter det mest som en kraxande kråka. Ungarna var gulliga igår kväll. Innan sängdags så gjorde de i ordning te med honung till mig och pojken puffade min kuddar så jag skulle kunna sova skönt. Min värdmamma plockade fram alla möjliga piller ur sitt oändligt stor medicinskåp. Allt detta måste ha hjälpt för jag somnade lite efter 9 och sov hela natten.

Idag är det inte bättre men jag försöker ignorera mina symptom så gott det går. Snart plockar jag upp Ute för att åka till bibblan. Hon har uppsatser att skriva medan jag bara ska ta det lugnt.

Nu är det dags att göra sig ytterliggare en kopp te innan det är dags att åka.

Efter att ha pratat med först Emilia och sen mamma på skype känner jag nu att det är dags att skriva ett par rader om helgen som varit. Jag, Paula, Ute och Thereas tog vårt pick och pack och åkte till Boston. Jag gillar den verkligen den staden. New York är underbart men så även Boston på sitt sett. Boston är mycket mindre, det är mysigare på så vis men vad som är allra bäst med Boston är människorna. Till skillnad från var jag bor nu så kryllar det av unga människor i Boston. På tunnelbanan i New York känns det som att det är turister och kineser medan det i Boston är fullt med unga studenter. Det ger en annorlunda stämning och så har vi äntligen fått svar på vart Amerikas alla unga håller till, de är finns i Boston och spenderar sina dagar på en av Bostons många universitet och collage.

Vi begav oss i fredags kväll. Jag fick slutat lite tidigare än vanligt vilket var snällt. Utanför huset stod bilen redo men Paula som chaufför. Ännu snällare av hennes värdförädlar att vi ficka ta bilen. Efter dryga tre timmars körning så är vi framme där vi ska bo nämligen hos Theresas värdmammas mamma. Vi välkomnas av en underbar kvinna på dryga 80 år. Hon var hur snäll som helst och kunde inte ha fått oss att känna oss mer välkomna.

På lördags morgonen tog vi tunnelbanan till Camebridge. Vi vill ta en titt på Harvard och bar strosa runt då det är väldigt fint i Camebridge. Det blev dock en liten deppig start på vår Boston-weekend. Regnet öste ner och vi fick sitta inne på Dunkin Donuts och häcka. Under eftermiddagen blev det bättre. Vi åkte tillbaka till stadskärnan, tog oss till Faneuil Hall, promenerade i hamnen och åt en god middag.

Söndag börjar med att vi får en privat guidad tur i Boston av Monica, en av Theresas värdmammas systrar. En mycket snäll och trevlig familj det där måste jag säga. Hon släpper av oss där the Freedon Trail börjar. Där möter vi upp Kathi, en Au Pair som bodde nära oss andra innan men som nu flyttat till Boston. Vi vandrar the freedon trail, äter en god lunch och vandrar vidare i fina Boston.

Innan vi beger oss söderut igen på kvällen så tar vi ett stopp på Amerikas första Dunkin Donuts som faktiskt finns i Quincy, en förort till Boston, även stället vi bodde på. Men en kaffe i handen åker vi hemåt. Glad men trött efter en lyckad helg.