.

Redan inne i maj. Vart tog den våren vägen. Näst sista arbetsmånaden har tagit sin början. För ett år sedan kunde jag inte ens se denna dag framför mig. Jag ska göra det bästa för att ta vara på den sista tiden för rätt som det är kommer jag sitta i mitt röda lilla rum på Rödagatan. Idag har det inneburit skype med Theresa. Kilade över till Ute så vi gemensamt kunde säga hej till vår kära vän som lämnade oss för en vecka sedan. Lyckades även få till ett litet samtal med Hanna, Sofie och Nicole senare under dagen som alla var samlade hemma hos Sofie I Göteborg. Nog för att jag kommer sakna mycket i USA så finns det ändå mycket att komma hem till, jag tänker då på tjejerna jag nyss nämnde till exempel.

När det gäller löpningen är det allvar nu. Blod svett och tårar är vad som gäller. Igår rev jag av ett pass i regnet. Sprang på ett nytt ställe, till min förtjusning (inte) så blev det mycket backar vilket har resulterat att idag har mina ben föredragit soffläge. Imorgon är planen att åka till gymmet för ett styrkepass och intervaller. Det där loppet i juni är en riktig morot som sätter ordentlig fart på benen.

När det gäller barnen, jobbet och familjen jag bor i och känslorna däromkring så är är det som en bergdalbana. Jag pendlar mellan att tycka att det är så in i bänken tradigt till att känna att; ne men det här är ju helt okej, här skulle man ju kunna stanna ett tag till. Gillar sistnämnda bäst.

Barnen gillar att lära mig saker. Båda har haft fler skolor än jag kan minnas. Idag var det dags för pojken att ge mig lite undervisning om ordet”have” som enligt honom är ett trick work. Det kan lura en med andra ord. Efter morgonens lekton känner jag att jag vet hur jag ska handskas med have. Man lär sig något nytt varje dag.