.

Klockan är strax efter halv tio och det är lördagsmorgon. Inatt slogs ett rekord, jag sov till halv tio denna morgon, det har aldrig hänt sedan jag kom hit. Jag var mitt i en dröm och hade nog fortfarande sovit om inte barnen springer in i rummet och hoppar på mig. God morgon! Jag kan inte förstå varför jag inte skaffat öronproppar tidigare.

Igår eftermiddag var inte som andra eftermiddagar. När jag och barnen kommer från bussen står det två personen uppe  på vår infart. (Detta är ytterst ovanligt) De börjar vinka, jag har aldrig sett människorna och barnen ser ut som frågetecken. Det visar sig vara barnens faster och hennes man som de inte träffat på år och dar. Jag bjuder in dom och bjuder på te. Frågar om jag ska ringa mina värdföräldrar och säga ett de är där men det är ju absolut inte nödvändigt. Med lite hjälp från barnen lyckas jag underhålla vår gäster från Maine i ett par timmar tills mina värdföräldrar kommer hem. De blev ju också en aningens förvånade när det sitter fem personer runt bordet i stället för tre. Vid halv åtta kan jag lättade lämna huset. Det bär av på en Hejdå-middag för Kathi som till Boston.