Fredag i Captiva

Min dag började idag vid 05.30, inte vad jag hoppats på men ändå något jag räknat med då jag lever med en utav USA:s mest morgonpigga familjer. Vi håller till i en fin lägenhet och jag har mitt lilla krypin på övervåningen. Det är som en balkong vilket är trevligt på sitt sätt men ingen höjdare när lillkillen sätter på tv:n och tänder taklampan långt innan jag känner för att vakna. Jag sover ju i princip i köket och vardagsrummet, bara lite högre upp.

Förmiddagen spenderade jag med barnen vid poolen, inte helt fel med tanke på att det faktiskt räknas som jobb för min del. Under tiden var föräldrarna kvar på hotellet för att träna och jobba. Jag tycker det är lite synd att de inte kan koppla av och släppa jobbet för ett par dagar men antar att det är så när man driver eget företag. Särskilt min värdpappas telefon ringer stup i kvarten, han har aldrig en lugn stund.

På eftermiddagen hade jag en liten egentid. Låg vid poolen och läste. Det var skönt  "Det här ska ju vara semester för dig med" som min värdmamma sa. Tack för det.

Min värdfamilj är även en familj med väl invanda rutiner. Hemma så börjar middagen alltid förberedas vid 17.00. När man är på semester i Captiva så gäller det att sitta på en restaurang vid samma tid för att kunna se solnedgången vid 17.41 för att vara exakt. Igår gick vi till restaurangen de alltid går till första kvällen, vi kom i tid till solnedgången men värre var att det var lite moln i vägen. Ikväll gick vi till en kul restaurang, The Bubbleroom. Det var som att sitta och äta i ett museum för det fanns så mycket gamla och roliga grejer att titta på överallt. Vid 17.30 har vi ännu inte fått in desserten. Viktigt, viktigt, när det är semester på Captiva så äter man alltid dessert efter middagen. Jag antar att de gör nästan samma sak varje år. Den största skillnaden är förmodligen att den femte familjemedlemmen varierar från år till år. Detta året råkar det vara ingen mindre än jag. När vi väl får in desserten så slänger vi bokstavligen i oss den för att sedan springa ut till golfbilen. Ja här på området som är väldigt stort så tar vi oss runt med en golfbil. Efter en galen tur med golfbilen kommer vi fram till stranden, vi missade precis solnedgången. Nu har vi två kvällar på oss att se den perfekta solnedgången.

Ikväll tog jag mig en promenad på området. Det finns inte så mycket att göra för mig då jag inte känner några andra här förutom familjen. Hittade i alla fall mysigt café där jag köpte mig en kopp kaffe och läste min bok.

Nu är det dags för min andra natt i mitt lilla balkong-krypin. Natti Natti


Den här bilden tyckte min värdmamma att mina "riktiga" föräldrar skulle se. Instängd i en bur. "Det är så här du har det Emma, vad ska dina föräldrar säga? haha" Som tur är så är det ju faktisk inte så illa:)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0