.

Om en timme eller två är det dags att lägga sig för att sova i sin nya säng, i sitt nya rum, i sitt nya hus, i sitt nya land. Ja det känns faktiskt lite konstig. Jag kom till familjen i fredags mitt på dagen. Snacka om att jag var nervös när jag satt på bussen som skulle ta mig till stoppet där min värdmamma skulle hämta mig. Tack och lov gick det bra. När jag kom hem fick jag träffa pappan och senare även barnen. Är så himla glad att det känns bra med barnen. Det känns som att de accepterar mig men jag får nog ändå se upp. Detta kanske bara är som en smekmånad. Om ett tag visar de sinna rätta jag.

Helgen var lugn. Jag spenderade mycket tid med familjen för att lära känna den. Jag var även lite med den gamla Au pairen i huset (som för övrigt åkte hem idag) och hennes vänner. Trots att det känns bra med familjen så är detta ändå en väldigt tuff tid. Så fort man går in på sitt rum och stänger dörren om sig så känner man sig lite ensam och vilsen. Det är så mycket nytt att lära och så många nya intryck att man blir helt slut. Som  jag sa till min värd mamma "Jag önska att man kunde spola förbi den första månaden" Med det menar jag att då slipper jag allt det jobbiga i början med alla nya saker att lära och att skaffa kompisar.

Bara en sak som att göra fruktshaken som ungarna har till frukost är ju en hel vetenskap att göra. Nu när vi ändå är inne på mat kan jag ju berätta att jag bokstavligen kommer leva på kyckling/ fisk, sallad, broccoli och frukt. I denna familj är maten superviktig. Den inhandlad i världens mest ekologiska affär för att sedan sköljas ytterligare 10 gånger innan man kan äta den. Fisken och kycklingen( ibland kan man kanske får en biff eller någon spenatröra) köps färdiglagad i butiken och värms sedan i mikron. Smidigt men långtråkigt. Allt som äts i detta "Very healty" och innehåller inte ett sockerkorn i onödan. Allt som har med Mcdonalds och biopopcorn är "disgusting"

Min värdmamma har sina idéer särskilt med maten som ni förstår men hon är ändå helt underbar. Hon får en att känna sig som hemma. Hon pratar med en om allt mellan himmel och jord och som om man känt varandra för evigt.

Jag har nu jobbat i två hela dagar. Imorgon är det dags att köra ungarna till campet själv för första gången. Snälla låt mig hitta tillbaka hem. Det hade jag ju en del problem med igår då jag skulle kör hem från banken. Irrade runt på okända gator i 25 min trots en GPS. Fick lite smått panik. Med mitt lokalsinne kommer bilkörningen sannerligen bli en utmaning i detta landet.

Godnatt