En onsdagskväll
Efter att jag slutat jobba igår kväll åkte jag och Ute en 20 min norr för att träffa en annan tjej. Vi möttes på ett mysigt Diner. Det känns så himla amerikanskt att vara på ett Diner och ser precis ut som i filmerna. Borden står på rad med soffor mitt emot varandra. På menyn finna pannkakor, milkshakes, hamburgare och annat smått och gott.
Vi sitter där ett tag och pratar med varandra. Den nya tjejen Kathi är väldigt trevlig. Efter ett tag får de andra tjejerna för sig att de vill köpa munkar på Dunkin. 12 stycken för 4 dollar. Herregud! Avslutar kvällen med att se de andra två vräka i sig munkar, efter det brummar jag och Ute hemåt igen.
Ute, Emma & Kathi
1 månad i USA
Starbucks och Frozen Yoghurt
Ännu ett inlägg om ätbara grejer... Tisdagar är lika med Starbucks för au pairer i området. Alla som vill som bor i närheten tar sig till det lokala (för mig 20 min bort med bil) Starbucks för att dricka gott och träffa andra au pairer. Denna tradition har pågått i ett par år nu vilket jag är himla glad för. Är man ny som jag så är det ett utmärkt att träffa kompisar. Precis innan jag kom hit så öppnade ett nytt ställe i den lilla staden, ett Frozen Yoghurt Café. Så nu ser tisdagskvällarna lite annorlunda ut. Man börjar med kaffe på Starbucks eller som jag tog idag en underbart god chokladshake vid åttatiden för att vid halv tio snåret dra sig vidare mot stället med frozen yoghurt. Nu sitter jag precis hemkommen nöjd och belåten och med magen full av gott. I plånboken kan nu också finnas ett starbuckskort och ett frozen yoghurtkort. Dessa kort kommer användas flitigt detta året.
Nu är det dags att sova för imorgon ringer klockan vid 6.20 som vanligt.
God natt!
peanut butter jelly
Åt en peanutbutter jellymacka till lunch. Något som för en månad sedan kändes helt otänkbart för mig är idag något jag kan bli riktigt sugen på. Bara tanken på att äta jordnötssmör och marmelad tillsammans gjorde mig äcklad. Har faktiskt ätit mackor med endast jordnötssmör på nästan varje dag sedan jag kom hit.
Och hur kan det gå för sig i denna supernyttiga familj att man kan ha tillgång till sådana delikatesser tänker ni kanske då. Jo, såhär är det. Brödet är inte vitt utan nyttigaste nyttiga med organic whole weate flour. "Super Healty" enligt min värdmamma. När det kommer till marmeladen och jordnötssmöret så är det väll inte jättenyttigt men det är i alla fall ekologiskt och inte det minska sockerkorn tillsatt. För tillfället är jag husets största jordnötssmörkonsument.
New Haven, YALE
22 juli
Här bor jag
18 Juli
Helgen
Sitter här på mitt rum söndag kväll. Trivs bra här inne, det är skönt att kunna gå in här och bara stänga om sig och ha det lugnt och skönt. Helgen har varit bra. Jobbade lördag förmiddag, satt i en stekhet lekpark och svettades. Det är himla varmt här och som jag har förstått det så ska det bli ännu varmare den närmaste tiden. Nog för att jag tycker om familjen och huset så saknar en strand eller en pool att svalka mig i. Efter avslutad jobbvecka körde jag och plockade upp en tjej som bor ca 10 min från mig sen åkte vi till ett köpcentrum 30 min här ifrån. Ville åka därifrån med lite fina sommarklänningar och linnen men icke det. Får fortsätta gå runt i samma trasor. Fick i alla fall med mig ett par träningsskor, converse och en klocka. Avslutade med en munk och cappuccino på Dunkin Donats. Har inga problem med att vänja mig vid kaffet från Starbucks och Dunkin Donats, riktigt gott.
Idag har varit en stor dag, i alla fall för mitt stora värdbarn. Hon har fyllt 10 år. Jag gav henne ett armband som hon blev väldigt glad för. Eftermiddagen har spenderats med min tyska granne Ute tillsammans med ett par av hennes vänner. En av tjejerna har förmånen att bo i ett hus med tillhörande pool, lyx!
Bilen
Det dumma med det här landets vägar är att missar man en sväng eller exit så kan det ta en evighet att hitta ett bra ställe att vända på eller så tar det 10 min till näste exit. I fredags så var det då återigen dags att ta sig till killens tae kwondo. Missar självklart vägen jag skulle in på och får då snällt fortsätta köra rakt fram. Ungarna gastar i baksätet att vi är fel. Jo tack tänker jag för mig själv, det fattar väll jag med! Utan att riktigt tänka svänger jag upp på en liten avfart för att vända och köra tillbaka. Inte det bästa stället att vända på men har man tea kwondo som börjar om 10 min så är det inte mycket att välja på. "Emma, du förstör bilen" hörs från baksätet. Svenska svordomar flyger ur min mun när jag hör hur det skrapar under bilen när jag vänder på den minimala uppfarten. Ibland är det skönt att kunna prata ett språk de inte förstår..
Väl hemma i garaget ser jag att en grej undertill i bilens front hänga på halv stång. Den arbetsdagen avslutar jag med att be mina värdföräldrar följa med mig ut i garaget.
Nästa dag plockar värdpappan bort den söndriga grejen och säger att det där händer honom med:)
14 juli
Silentfall
Måste bara berätta! Igår blev jag antagen som krigare eller worrier som hon säger i tjejens klan. Var inte riktigt beredd på vad som skulle hända med vid 8 på morgonen igår hade jag och ungarna klättrat upp på en stor kulle/ett berg som ligger i skogen utanför huset. Där blev jag beordrad att ta ett svärd. Hon visade mig olika tekniker man kunde använda svärdet med i kamp. Efter att ha övat strid med svärdet så var det tid att jobba på min jaktteknik. Tjejen visade mig de bästa sätten att ta sig fram i skogen utan att väsnas för mycket. Efter det var det min tur att visa vad jag kunde. Skulle jaga i fem minuter. Hon var imponerad över min talang så efter att ha klarat både kamp- och jaktprovet var jag nu redo att bli en worrier. Vi gick ner till den lilla sjön nedanför kullen. Där blev jag krönt till worrier Silentfall, nickname Silenthunt.
Alla i familjen är krigare i klanen så tjejen kände väll att det var lika bra att hon lärde upp mig så snart som möjligt. Tänka sig att man kan bli worrier Silentfall på mindre än en timma;) När jag var krönt var det dags att gå hem och åka till campet.
Ikväll går jag och lägger mig för sista gången som tonåring för imorgon fyller jag 20 år :)
Hur ser en jobbvecka ut egentligen?
Ja det kan man ju fråga sig. Mina jobbveckor kommer vara väldigt lika från vecka till vecka. De ser ut ungefär så här...
Mån-Fre 7-9.30 am - Då gäller det att fixa frukost till barnen. Fruktshake med banan, jordgubbar, blåbär och en herrans massa pulver görs, ost skivas och flingor sopas upp från golvet. Sen gäller det att göra i ordning lunch till barnen och packa deras väskor. Hår kammas, tänder borstas kroppar kläs och solkräm smörjs på. När allt det är gjort brukar det finnas en timme till lek innan det är dags att köra barnen till deras Summer Camp som ligger fem minuter från vårat huset.
Mån 3.45-7.45 pm - Hämtar barnen på campet. Ibland är det en aktivitet efter om inte så åker vi hem och leker en stund. Vid fem tiden hjälps jag och mamman åt att göra middag. När den har avnjutits så ska båda ungarna badas först killen och sen tjejen. Tänder och hår borstas igen. Nu kommer ytterligare lite tid för lek. Det har även fallit på min lott att tvätta ungarnas kläder och hålla någorlunda ordning i deras lek- och sovrum.
3 av 4 lördagar 8.30am-1.30pm - Kan var lite olika men ofta blir det en tur till lekparken, mat på en restaurang och en stund på bibblan.
Till hösten kommer det se i princip likadant ut förutom att tiderna ändras lite då de går i skolan i stället för på camp.
Dessa ungar...
Dessa ungar gör mig tokiga. Ena stunden är de hur goa som helst för att sedan göra mig galen. Att behöva be killen komma till en tio gånger för att ta på solkräm på morgonen gör en smått irriterad. Att de gnäller över att man har lagt i två isbitar i glaset istället för 5 som tidigare dag var för många gör en lite sur. Att en morgonrutin utan trams och bråk skulle kunna gå på dryga halvtimmen nu tar en och en halv timma känns som slöseri med tid. Att de samtidigt som de äter ska springa runt och göra 8 andra grejer är stressande. De stunderna känns det så himla frustrerande.
Men så plötsligt försvinner allt stök och de börjar prata på om allt möjligt, skrattar och skojar. Då känns allt helt plötsligt super. Ikväll lekte vi i lekrummet nere i källaren innan det var dags för kidsen att sova. De var cowboys och jag var en rodeohäst. Succé! Skrattattack hos ungarna vilket fick mig att skratta med. Har de kul så har jag kul. Det var en bra avslutning på kvällen, nu kan jag sova gott inatt ;)
Helgen
Denna helgen har bjudit på två utflykter en på lördagen och en på söndagen.
Lördagen började med att jag jobbade mellan halv 9 på morgonen till halv 2 på dagen. Under den tiden hann vi med ett besök i lekparken, mat på en restaurang och en sväng på bibblan. Jag gick mest och väntade på att tiden skulle gå för på eftermiddagen skulle jag ta tåget till White Plains, en stad ca 30 minuter bort. Efter att sprungit till tåget och köpt biljett i rekordfart hinner jag precis på. Väl där börjar jag fundera på vad som ska hända egentligen. Sitter på ett tåg till en stad med 250.000 invånare som jag aldrig har varit i, träffa människor jag aldrig träffat och ta mig till ett köpcentrum jag inte har en aning om vart det ligger eller vad det heter. Bra planering!
Kanske ska skriva att tjejerna jag träffar under helgen är andra au pairer jag fått kontakt med på facebook. Väl där lyckas jag hitta den andra tjejen. Hon tror att hon vet vart vi ska så med hjälp av hennes gps åker vi till köpcentrumet och parkerar bilen. Väl inne så inser vi att vi har kommit till fel köpcentrum. Att kolla på Pradaväskor och andra svindyra grejer var inte vad vi räknat med. Att sedan ta sig till ett annat köpcentrum som vi inte vet vad det heter är inte det lättaste. Efter någon timma av förvirring får jag nog och ber en kille i en affär om hjälp. Turligt nog slutar han precis att jobba så han guidar oss genom staden till det andra köpcentrumet. Väl där träffar vi en annan tjej som också skulle komma in. Där går vi sedan runt och kollar i affärer under kvällen. Vid 9 tiden tar jag tåget hem och somnar sedan nöjd i min säng. Dagen efter kommer nästa prövning.
Söndag och det var dags att ta sig till Long Beach på Long Island. Denna resa innebär tåg till Grand central i NYC en dryg timme, ta sig till Penn station för att ta ett annat tåg i ytterliggare en timme. Detta projekt för det var nästan så det kändes tog 4,5 h. Tog tåget hemifrån halv 10 för att sedan var där kl 2 på dagen. Väl där möts vi att en enorm strand fullpackad med folk. Måste vara en otroligt bra strand med tanke på att då mycket folk hittat hit och att man fick betala 12 dollar för att ens komma till standen!
Vid halv 6 tar vi tåget in till NYC igen. Väl hemma igen är jag vid 9 på kvällen. Har då varit på resande fot nästan 9 timmar och på starnden i 3. Hade varit roligare om det var tvärt om! Vet inte om det var värt besväret att ta sig dit och vi ska inte tala om kostnaden att ta sig dit men visst var det ett litet äventyr. Jag med mitt lokalsinne och förmåga att orientera mig är ändå nöjd att jag tog mig fram och tillbaka(tack och lov var jag inte ensam).
Kan ändå inte säga annat än att det var en himla fin strand:)
Long Beach
Fredag
Tuffa tider
Om en timme eller två är det dags att lägga sig för att sova i sin nya säng, i sitt nya rum, i sitt nya hus, i sitt nya land. Ja det känns faktiskt lite konstig. Jag kom till familjen i fredags mitt på dagen. Snacka om att jag var nervös när jag satt på bussen som skulle ta mig till stoppet där min värdmamma skulle hämta mig. Tack och lov gick det bra. När jag kom hem fick jag träffa pappan och senare även barnen. Är så himla glad att det känns bra med barnen. Det känns som att de accepterar mig men jag får nog ändå se upp. Detta kanske bara är som en smekmånad. Om ett tag visar de sinna rätta jag.
Helgen var lugn. Jag spenderade mycket tid med familjen för att lära känna den. Jag var även lite med den gamla Au pairen i huset (som för övrigt åkte hem idag) och hennes vänner. Trots att det känns bra med familjen så är detta ändå en väldigt tuff tid. Så fort man går in på sitt rum och stänger dörren om sig så känner man sig lite ensam och vilsen. Det är så mycket nytt att lära och så många nya intryck att man blir helt slut. Som jag sa till min värd mamma "Jag önska att man kunde spola förbi den första månaden" Med det menar jag att då slipper jag allt det jobbiga i början med alla nya saker att lära och att skaffa kompisar.
Bara en sak som att göra fruktshaken som ungarna har till frukost är ju en hel vetenskap att göra. Nu när vi ändå är inne på mat kan jag ju berätta att jag bokstavligen kommer leva på kyckling/ fisk, sallad, broccoli och frukt. I denna familj är maten superviktig. Den inhandlad i världens mest ekologiska affär för att sedan sköljas ytterligare 10 gånger innan man kan äta den. Fisken och kycklingen( ibland kan man kanske får en biff eller någon spenatröra) köps färdiglagad i butiken och värms sedan i mikron. Smidigt men långtråkigt. Allt som äts i detta "Very healty" och innehåller inte ett sockerkorn i onödan. Allt som har med Mcdonalds och biopopcorn är "disgusting"
Min värdmamma har sina idéer särskilt med maten som ni förstår men hon är ändå helt underbar. Hon får en att känna sig som hemma. Hon pratar med en om allt mellan himmel och jord och som om man känt varandra för evigt.
Jag har nu jobbat i två hela dagar. Imorgon är det dags att köra ungarna till campet själv för första gången. Snälla låt mig hitta tillbaka hem. Det hade jag ju en del problem med igår då jag skulle kör hem från banken. Irrade runt på okända gator i 25 min trots en GPS. Fick lite smått panik. Med mitt lokalsinne kommer bilkörningen sannerligen bli en utmaning i detta landet.
Godnatt