.

Oktober, November och December är verkligen riktiga högtidsmånader här i USA. Först har vi Halloween, tätt följt av Thanksgiving som sedan lämnar över stafettpinnen till julen. Där emellan klämmer vi in lite andra helgdagar och judiska högtider som många firar här. I måndags kväll hade jag LCC-möte med min grupp hos min LCC Carina. Hon ställde till med Thanksgivingmiddag för oss alla (13 stycken) Kul att se alla i min grupp, kände knappt igen någon då det mestadels var nya au pairer som anlänt nu under hösten. Fick där avnjuta ännu en kalkon. Måste medge att nu är jag himla trött på allt som har med kalkon och stuffing att göra. Kan ändå med största säkerhet säga att nu är Thanksgiving över för i år. Har ätit rester sedan helgen i flera dagar men så idag lyckades vi äntligen äta upp den sista stuffingen.

Nu står då julen för dörren. Jag vet inte riktigt hur jag känner för det. Det är tomtar och snögubbar i var och varannan trädgård, på radion har spelats jullåtar sedan ett par veckor tillbaka och affärerna är julpyntatde till tusen. Trots detta har jag ingen julkänsla över huvud taget. Hade jag varit hemma så hade jag firat första advent och ätit pepparkakor i söndags men nu är jag ju inte hemma. Man inser inte hur mysigt det är med advent och julstök förrän man inte har det. Så är det väll med allt egentligen. Det känns som att det kommer vara jul överallt omkring mig men inte för mig. I detta hus kommer det inte vara jul för fem öre. En gran ska vi ha i alla fall med annars blir det snålt med julpynt, julstök och julmat. Låt december gå fort för jag har en känsla av att detta inte kommer blir en rolig jul. Man ska ju inte ta ut något i förskott med en jul hemma hade varit rätt fint ändå.

Måste i alla fall säga att jag är nöjd med dagen som varit. Barnen har varit snälla och rara nästan hela tiden. Tjejen fick ett stort utbrott fem minuter innan vi skulle gå till bussen på morgonen. Orsak, hon kunde inte hitta en speciell penna. Enligt henne var denna penna avgörande för hennes skoldag, något som jag har mycket svårt att tro. Självklart är jag den första att få skulden. Vi lyckades i alla fall ta oss till bussen i tid, phu. Med mig hade jag ett glatt barn, en surpuppa men ingen penna. För min egen del så tog jag mig i kragen och skrev klart mitt arbete till Buisness Englishklassen. Skönt att ha det ur världen. Firade med en lunch på Cosi med Ute och Theresa. En stark soppa fick det bli. Nu får det bli boken och kudden. Sov gott!